Hädanefter kommer jag också att koncentrera mig mera på personliga och lokala frågor vid sidan om de svenska och europeiska frågorna jag hittills har bloggat om. Däremot tycker jag att det fortfarande är relevant såväl för svenskar som för finländare att läsa om vad som pågår såväl inom den svenska politiken & eu-politiken, som inom den finlandssvenska politiken. Många svenskar vet fortfarande inte om att svenska är ett officiellt språk i Finland och att en del av Finlands befolkning talar enbart svenska, samt den problematik som detta innebär när vi vill behålla vår status och andra vill ta den ifrån oss. Spännande tider väntar oss svensktalande i Finland nu när några framstående politiker har börjat arbeta öppet för att försvaga svenskans ställning som statsspråk i vårt land, vi behöver allt stöd vi kan få.
Jag vill avsluta med ett utdrag ur den förre presidentens, Martti Ahtisaaris, debattext i Hufvudstadsbladet 28.09.2009.
Det är mycket svårare att förstå oss själva och lära känna vår historia om vi inte kan göra det på det språk som historien och vår nationella identitet huvudsakligen skapats på. Topelius och Runeberg skrev på svenska. Fältskärns berättelser och Fänrik Ståls sägner blev skrivna på svenska. Finskhetsmannen J.V. Snellman drev finska språkets ställning på svenska! Mannerheim skrev sina memoarer på svenska och Sibelius komponerade på svenska. Det här är inte ett prisande av finlandssvenskheten. Det handlar istället om finländarnas - de med svenska som modersmål - bidrag till Finlands utveckling och vad det är att vara finländare.(Topelius & Runeberg hör till våra mest älskade diktare, Runeberg är även vår nationalskald. Snellman stod upp för finska språket under tiden vi hörde till Ryssland och förhindrade en förryskning av Finland. Mannerheim var överbefälhavare och den enda marskalk som någonsin funnits i Finland under vinterkriget och fortsättningskriget, samt blev Finlands sjätte president. Sibelius är vår mest kända kompositör.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar